En liten berättelse om hållbar utveckling och lokal samverkan
Jag hade ingen aning om att vi sysslade med ekoturism förrän en statligt anställd tysk nämnde det för över 10 år sedan. Han var engagerad i ett projekt för att utveckla turism i avlägsna och fattiga områden i Marocko.
Under många år hjälpte jag min vän Hamid att utveckla och marknadsföra hans hotell. Verksamheten växte och inkluderade sportfiske i bergssjön Bin el Ouidane. Samtidigt började vi bygga en ekoby, ett projekt som tog nästan tio år att färdigställa.
Vi anlitade enbart lokal arbetskraft, och upp till 30 personer arbetade med allt från bygge till hotell- och fiskeverksamhet. I ett område där arbetslösheten är hög känns det meningsfullt att kunna bidra till sysselsättning och att låta pengarna stanna hos lokalbefolkningen.
Under de senaste 20 åren har turismen (framför allt den inhemska) långsamt ökat i området. När jag först kom dit var det fortfarande mycket få besökare.
Både vi och andra har arbetat för att fler ska upptäcka området. Besökarna har blivit fler, men området känns fortfarande genuint, som när jag första gången besökte sjön Bin el Ouidane och byn Ouaouizeght.
För oss betyder ekoturism inte att resandet saknar påverkan. Det gör det naturligtvis inte. Det handlar snarare om hur turismen bedrivs och vad den lämnar efter sig. Ju mer av arbetet, maten, guidningen och upplevelserna som kan skapas lokalt, desto större del av pengarna stannar också hos människorna som bor här.
Ekoturism handlar också om att minimera påverkan på naturen, skapa förståelse för den lokala kulturen och låta människor som bor på platsen vara en del av turismen och dra nytta av den.
Det har varit både roligt och givande att bygga upp verksamheten tillsammans med människor från området. Under åren har Marlene och jag lärt oss mycket om amazighernas kultur, historia och sätt att leva – och förhoppningsvis har vi kunnat dela med oss av något från vår egen värld också.
