Önskan om att besöka moskén
Ingen av oss har ännu varit inne i en moské. Inte heller i den som ligger i Ait Chribou. Men vi hoppas en dag på att få uppdatera det här blogginlägget och säga att vi har det. Vi ska fråga vår lokala Imam om vi får komma på besök. Vi har byggt goda relationer med lokalbefolkningen och vill fortsätta göra det eftersom vi ser att det är en viktig förutsättning för att få ta del av deras vardag. Det vi vet är att vi måste visa respekt när vi besöker moskén, framförallt genom att följa deras traditioner. Alltid ta av sig skorna och som kvinna täcker håret.
Moskén ligger på vår tomt
Men det som är spännande med vår moské är att den faktiskt ligger på vår tomt. Alltså på ekobyns tomt. Den stod där när Micke och Hamid köpte tomten, liksom några boningshus. Det som gjordes först, innan något som helst bygge påbörjades var att bidra till att moskén kunde färdigställas. De fick byggmaterial och färg så att tornet kunde byggas och hela moskén målas i rött. Nu står den sedan många år färdig och ståtlig med utsikt över dalgången. Att bidra till moskéns färdigställande var ett viktigt steg i att bli accepterade av lokalbefolkningen och det är en relation vi värnar om.
Fredagsbönen viktigast
Fem gånger om dagen ropas det till bön. Så även i vår moské. En av våra duktiga murare än böneutropare så när det är dags går han till moskéns minaret och ropar bönen om Gud och Mohammed. Under bygget brukade vår murare avvika för att ropa till bön. Framförallt var han extra upptagen på fredagar som är den särskilda bönedagen – en dag då många samlas i moskén, klätt upp sig lite extra och stannar en längre stund.
