Olivsäsongen är här
Doften är stark, lite frätande och inte särskilt god. Men, vet man vad det är så ändrar den karaktär direkt. Det är olivsäsäsong i Ait Chribou och olivpressarna går för fullt.
Alla som äger olivträd i trakten är ute och slår ner frukterna med pinnar och samlar upp dem från marken med hjälp av stora dukar. En del tar såklart hem sin skörd och lagrar oliverna för att äta under resten av året men många lämnar också in dem till den lokala olivpressen för att få olja. Olivoljan är en av de viktigaste basvarorna i Marocko. Här är det dagsfärskt bröd, doppat i olivolja som är basfödan. Utan den är du varken berber eller marockan!
Bara en knapp kilometer från Ait Chribou ligger närmsta olivpress och den är väl värd sitt besök. I slutet av oktober när olivpressen går för fullt fick vi en tur av ägaren för att lära mer om hur det funkar. Processen består av några moment där oliverna först krossas till en smet, sprids ut på en runt platta och pressas under lång tid för att oljan ska rinna ut. Därefter tappas den så småningom upp i större plastkärl för avhämtning.
Den utmaning olivpressarna har är att skalen som blir över måste hanteras som ett typ av farligt avfall. Hamnar det i marken finns risk att det gör vattnet i närheten otjänligt. Därför skapar man stora gropar som täcks med tjocka presenningar och där töms avfallet tills vidare.
Det är full fart på olivpressen. Den går dagligen och oliverna strömmar in och oljan ut. Vi får provsmaka den nypressade olja med bröd. Inte den godaste ska jag ärligt erkänna. Men, det är som med vin, lagras den så får den en finare karaktär. Olivoljan i olivpressen är helt enkelt för ung.
Den som går eller åker bil till Ait Chribou passerar olivpressen och frågan kommer ofta ”vad är det som luktar”. När vi berättar att det är resterna från olivpressen så blir det snarare intressant än illaluktande!
